Tänkte skriva lite om vår resa och har valt ut de bästa bilderna från varje resmål. Första desitinationen var ju Rio de Janeiro, en stad jag alltid faschinerats av och velat besöka och det var med skräckblandad förtjusning som vi spenderade den första tiden i en av världens, sägs det, farligaste städer. Samba, capoeira, den gungande portugisiskan, caipirinha, glada människor, allt i en salig blandning gör den brasilianska kulturen unik och färgstark. Rio, förmodligen en av världens vackraste storstäder, där favelorna slingrar sig längs de höga bergssluttningarna, rått avskalat men oerhört vackert. Nedanför ligger havet och på den högsta punkten står jesusstatyn och blickar ut över staden, mäktigt och kraftfullt.
Vi bodde som många andra i turistområdet, Ipanema, ca. en kvarts gångväg från den kända stranden Copacabana. Meningen var att vi skulle få hyra ett hus uppe i bergen vid Santa Teresa men magkänslan som vi fick när vi i taxin upp längs bergsväggarna, kom allt närmare favelorna och allt längre bort det turistanpassade, åtminstone lite säkrare områdena, sa starkt att något kändes fel. När vi väl var uppe i huset, blickandes ner mot staden och på den favela som inte låg långt bort, i en regnig skymning utan språkkunskaper eller andra kommunikationsmedel, bestämde vi oss för att återvända ner till Ipanema. Där stannade vi över nyårshelgen på ett hostel där vi fann vår lilla brasilianska familj, bestående av lokalbefolkning som jobbade på hostelet och backpackers från jorden alla hörn. Nyårsafton på ett sprängfyllt Copacabana, alla glada, jublandes, klädda i vitt, var något av det häftigaste jag upplevt.
Dagarna spenderades på stranden eller på något mysigt cafe och många kvällar på hostelet drickandes Bohemia, en öl från brasilien som blev min nya favorit. En kväll var vi i Lapa som kryllar av restauranger, klubbar och människor men också av små barngäng som i stora skaror klättrar in i fönstrena på bussar och rånar turister eller helt upp och ned hoppar på någon, bokstavligen slår ned och omringar personen och tar allt de kommer över. Där finns också den välkända trappan gjord av mosaik från världens alla hörn, ett av de veckrast konstverken jag beskådat. Vi handlade på el supermercado och lagade mat på hostelet eller så gick vi till en restaurang precis intill vårt hostel som bjöd på en stor ekologisk lunchbuffe, eller på ett mexikanskt ställe några kvarter längre bort. Grillat kött med ris är vad man traditionellt äter i Brasilien och även det provade vi på, en himmelsk smaksensation! Dock var Brasilien oerhört dyrt, i samma prisklass som Sverige många gånger, men vi bodde ju också i Rios finaste turistområde, vilket kan ha pressat upp priserna en hel del. De andra funderade länge på om de skulle med guide åka upp till en favela, men de bestämde sig tillslut precis som jag att de tyckte att det kändes fel.
Vi spenderade nästan en vecka i Rio och åkte sedan längs kusten söderut och ut till den vackra ön Ihla Grande, en ö full med stränder och vikar, vattenfall och djungel. Dagarna innan vi anlände hade ett väldans oväder orsakat jordskred och ett helt hostel hade dragits med i raset i vilket ett 50-tal människor omkomit. Detta gjorde många hemma oroade men vi märkte faktiskt ingenting av det när vi väl kom fram till ön. Vi fick åka taxi i nästan 2 timmar för att ta oss till båten som gick ut till ön och det är från denna taxiresa som jag har ett av mina bästa minnen från hela resan. Vår taxichafför hade ett hjärta av guld och jag som satt i framsätet sjöng tillsammans med honom, högt till portugisiska låtar medan vi åkte upp och ned för bergens kullar med ett turkosgrönt hav nedanför. Vi skrattade och försökte konversera med en blaning av engelska, spanska och portugisiska, ett möte som gjorde mig alldeles varm i hjärtat och gav en känsla av frihet. Här stannade vi i 2 dagar men var sedan tvugna att återvända till Rio för att hinna med vårat flyg till Ecuador.
Tyvärr hann vi inte med mer av Brasilien denna gång men jag ser fram emot att återvända en dag och åka upp längs kusten till Pipa, Bahia, Natal, och få uppleva el Carnival. Dock måste jag erkänna att jag flera gånger, speciellt uppe i huset i Santa Teresa,i Lapa och i trafiken, kände ett obehag över att inte helt känna mig säker, och jag reflekterade över hur värt det var att resa till platser som jag faktiskt inte känner mig säker på, en känsla som jag tidigare aldrig behövt möta. Men Rio var introduktionen på sydamerika och absolut är det en stor skillnad på att resa runt där än på många andra platser i världen. Jag var iallafall lycklig att vi alla var välbehållna när vi väl satte oss på flyget till Ecuador och jag såg fram emot att resa runt i en större grupp för ett tag.
