Verkligheten hinner alltid ifatt en, hur gärna man än vill blunda åt sina begränsningar och bara köra på för att allting skulle vara så mycket enklare då! Jag talar om min livssituation för tillfället, om min vardag och hur denna sakta men säkert äter upp mig inifrån eftersom jag ger ut mer energi än vad jag tar in.
Okej, slut med oförståeligt babbel och fram med klarspråk. Jag är utmattad, på väg mot utbrändhet, att gå in i väggen. Och nej jag överdriver inte. För tillfället ger jag 200 % till mitt jobb och även om jag tycker många delar är oerhört roliga och givande så funkar det inte att fortsätta på det här sättet. Antingen får jag gå ner i timmar men då får jag inte in de pengar som jag behöver för att betala av det som jag behöver, eller så får jag helt byta strategi. Min vardag börjar kännas som i Sydney, ohållbar och där det inte finns uttrymme för ett socialt liv eller något annat än Maya som det jag presterar på jobbet. Står i ett vägskäl, någongång måste jag börja inse mina begränsningar också och hitta en mer harmonisk och hållbar tillvaro ?! Fortsättning följer...när jag hittat en lösning, eller rättare sagt kommit till ett beslut.
(bild från i lördags från ett toga-party i skrapan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar