Bilden är tagen i fredags morse precis innan jag sprang ut genom dörren för att åka till jobbet. Idag är det dock måndag och jag har fått prova på hur det är att jobba som coordinator på riktigt. Jag var helt själv (nästan, förrutom 2 h) med en monsterstor leverans där allt skulle ut snabbast möjligt i butiken på bästa möjliga sätt. Jag har bokstavligen talat sprungit hela dagen upp och ned mellan butiken och lagret, och nu sitter jag hemma med stenhårda vader som skriker efter att stretchas och masseras och jag nästan slumrar till framför datorn. Samtidigt kan jag inte riktigt släppa tanken av att jag kanske missat något och är förargad över att det inte finns mer tid och resurser, vilket skulle ge ett så mycket bättre resultat. Men jag är ändå nöjd eftersom jag gjort mitt absolut yttersta, och min strävan efter det perfekta får faktiskt lugna sig lite.
Trots det att jag är trött, längtar jag någonstans till jobbet och tycker det passar mig perfekt. Det är en stor utmaning och det lär dröja innan jag blir rastlöss och tröttnar eftersom det känns som jag hela tiden utvecklas. Och att det dessutom är så pass fysiskt krävande ser jag också som ett stort plus, eftersom jag har myror i brallorna och ett stort behov av att vara fysisk och jag slipper slänga pengar på att få in träning på fritiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar